måndag 8 februari 2016

När livet bjuder upp till dans.

08/02/16 Eftersom Fonzie Bulldog och Pelle vistas på annan ort än den mer normala hemorten för stunden för att skingra tankarna pga allt det som hänt i och med lilla solstrålen Carinas bortgång så dyker det ändå ibland upp funderingar över vad som skett i fallet där jag minns att jag kontaktade Carinas huvudläkare / njurläkare i Malmö när Carina varit inlaggd en månad av de totalt två månader hon nu vistades på både Malmö och Lunds sjukhus sjukhus på en stor mängd olika avdelningar innan hon gick bort.

En läkare som enligt Carina själv medans hon var så pass bra så att hon själv kunde föra sin talan tydligen uteblev rent fysiskt efter en enda gång där denna läkare efter Carinas bortgång fortfarande efter fjorton dagar lyser med sin frånvaro hel och hållet och inte ens har bemödat sig med att beklaga sorgen efter Carinas bortgång.En läkare Carina för det mesta besökte eller talade med ca en gång var fjortonde dag de minst sista tio åren.

Naturligtvis så pass dåligt så att det bara för egen del är att beklaga hela denna mörka parodi i nämnda ämne där känslor och tankar kring den individ Carina nu var medans hon vandrade på denna jord tydligen inte var av någon större betydelse rent känslomässigt från vården om man ska uppfatta det hela rätt som man nu mycket riktigt upplever det när man inte ens orkar bemöda sig med minsta form av sympati från denna del av vården varken i varken tal eller skrift.

Inget att hänga upp sig på tydligen när mänsklig empati och vård i form av läkare mer än ofta visat sig vara en klart olycklig kombination.Man ser nämligen alltför sällan den drabbade individen bakom dessa olika sjukdomar när man försöker bota diverse elände viket då ibland mer liknar någon form av bilverkstad som den motornörd jag nu är där bilar som inte går att rädda till en rimlig kostnad får se sig förpassade till skroten istället utan någon större eftertänksamhet.Tyvärr så är det inte några skrotbilar i vården utan människor med tankar och funderingar där ingen forskning eller medicin i världen oavsett hur bra den än månde vara kan ersätta ren och skär empati mellan dessa männsikor oavsett om det handlar om patient eller vårdpersonal.

Men som sagt var, därför är det skönt att nu slippa se denna lilla solstråle vid namn Carina behöva plågas och kämpa mer med allt detta elände i form av sin grundsjudom SLE som sedan många år tillbaka även gjorde att hon fick en donerad njure av min egen mor.Timmar och år av ovsett om det var väntande på ett sjukhus eller i en telefon för besked är över för Carinas del där jag då och då ler lite ironiskt  över hela denna vårdapparat som ibland mer påminner om en turnerande cirkus där bara de som är tillräckligt tokiga eller verklighetsfrånvarande med tanke på alla besparningar som görs i vården fortfarande orkar utföra sina sysslor även om det kostar på både psykiskt och fysiskt bland de som nu ändå egangerar sig i sitt yrkasval på alla de plan som nu detta vårdarbete ofta kräver.Tummen upp för dessa.Resterande borde hänvisas till den tidigare nämnda turnerande cirkusen.

För övrigt så passade Fonzie Bulldog på med att få lite skit (vax) i öronen som då gör att Fonzie nu för stunden går på en enligt han själv skräckblandad behandling av öronrens för hundar som går att inhandla på valfritt apotek.En behandling som brukar fungera som så att varje gång denna lilla öronrensflaska plockas fram så är Fonzie Bulldog spårlöst försvunnen när denna flaska uppenbart enligt Fonzie själv är allt annat än rolig även om det efteråt äts tröstgodis av en Fonzie som vet precis hur man ska bära sig åt för att få så mycket medlidande som det bara tänkas går vilket han mer än gärna naturrligtvis får.LOL.

Over and Out för denna gång från Fonzie Bulldog och Pelle med lilla sosltrålen Carina i sin himmel.


Så beroende på dagens ämne där ingen förmodligen vill leva för evigt men alla väl vill leva för något så får dagens filmtips bli den suveräna, The Age of Adaline.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar