måndag 15 februari 2016

Efterlevande som det ibland borde översättas - Jag bryr mig faktiskt inte så mycket längre (ibland).

12/02/16 För det gör man inte ibland enligt egen erfarenhet när dagarna som passerar närmast uppfattas som en ren repris av tidigare dygn där funderingarna är desamma och hopplösheten i brist på att få tillbaka det som man förlorade ifråga om sin livspartner ibland oavsett ämne nästan ironiskt starkt likt en slägga på en stor glasruta mycket riktigt lämnar denna glasruta totalt krossad där rutan rent funktionsmässigt helt enkelt inte fungerar längre.För så känns det alltför ofta när lilla solstrålen försvann in i sin himmel och det som tidigare kunde spela en stor roll i livet numera rycks lite lätt på axlarna åt ibland.

Men jag känner mig inte särskilt depressiv som säkert många självutnämnda experter förmodligen rent psykologiskt triumferande skulle förklara det hela som även om saknaden är stor och förmodligen lär förbli så resterande liv som är kvar när jag faktiskt både kan skratta, känna glädje och bli allmänt förbannad precis som innan min lilla ängels bortgång åt diverse vardagsämnen både privat och på arbetsplatsen mm.Som tidigare med andra ord även om jag nu märker att kärnan och drivkraften är borta och man ibland bitvis påminner mer om en Zombie i TV serien The Walking Dead.Man rör på sig ibland men verkar inte riktigt begripa varför och vart.

Klandrar personligen bitvis fortfarande vården för att ha misslyckats kapitalt denna gång där Carina fick sätta livet till när hon bara bara blev sjukare och sjukare ju mer medicin de satte in.Gick ju faktiskt så pass långt så att man mot slutet förstört flera fungerande organ i kroppen med de mediciner som var tänkt att hjälpa henne och som nu istället visade sig stjälpa henne där man efteråt på denna intensiv i Lund verkade både smått förvirrade och allmänt förvånade över att ha gått bet på vad som egentligen hände i Carinas kropp där man trots detta ändå fortsatte med att fylla hennes lilla kropp med t ex kortison och antibiotika i olika former i så pass stora mängder så att man säkerligen skulle kunna driva en jumbojet några mil på detta om det fungerat som rent drivmedel.Men trots detta som sagt var så fortsatte man likt en blind höna med samma medicinering ända in till slutet där man inte riktigt verkade begripa vad Carinas SLE egentligen gjorde i hennes kropp under denna infektion som man samtidigt försökte bota.

Tro fan det att man blivit tvivlande till denna form av vård som annars brukar slå sig för bröstet rent mediamässigt och presentera den ena  mer suveräna upptäckten efter den andra i form av botemedel mot diverse sjukdomar när man idag samtidigt vet ytterst lite om botemedel mot t ex de flesta former ac Cancer, SLE ALS och så vidare.SLE drabbar ju en hel del svenska individer årligen och slår olika hårt med t ex svår ledvärk, förlamning eller förstörda njurar mm men kunskapen om att bota eller mildra denna sjukdom är nästan noll precis som med ALS.En sjukdom som Skånetjejerna Frida Ekberg, Emelie Johnsson och Minna Hylander säkert kan lämna intyg på att lösningar för denna ALS lyser med sin frånvaro trots att åren rullar på och sedermera blir till årtionden med oändligt av lidande för de drabbade och anhöriga.Pinsamt värre med andra ord om man ser till den medicinska forskningen i ämnet.

ALS - F.F.A.C Fight For A Cure - http://www.ffac.se/

Men bortsett från denna av för mig logiska bitterhet för alla de som nu drabbas av dessa dödliga sjukdomar med i det närmaste noll form av framsteg rent botemässigt så kan jag likväl trotts förlusten av min kärlek i detta liv tänka klart också mellan varven utan att leta efter lösningar som inte finns när avlidna nära och kära tyvärr inte reser sig upp igen från sitt döda tillstånd där de är obotligt borta oavsett medicin.Men jävligt förbannad blir jag däremot ändå när jag också inser bristerna i dagens sjukvård som jag som annhörig sett alltför många dåliga exempel på.

Som sagt var, bitterheten lär jag inte bli av med i ämnet i det första även om Fonzie Bulldog mellan varven verkar tycka att Carina i sin tur drog vinstlotten och slapp vara mer medicinskt experiment utan framgång i denna vårdapparat.Det kan jag hålla med på till fullo samtidigt som Fonzie jagar dagens första solljus som skiner in i bostaden i form av värmekälla till Fonzies svarta och smått tigerrandiga päls.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar