lördag 20 februari 2016

Lite Deja Vu för stunden som är klart påträngande.

20/02/16 Att lilla solstrålen Carina är borta från detta liv för gott är ett faktum om något där ingen medicin i världen även om den faktiskt funnits hade kunnat få tillbaka Carina till livet.Desto värre är det med alla dessa frågor som fortfarande finns kvar i sinnet hos både mig och andra anhöriga där vi undrar vad som egentligen hände ända fram tills Carinas respirator kopplades bort och man gav henne så pass mycket lugnande så att hon efter ca förtio (40) egna andetag somnade in.Frågor som sagt var lever kvar och gnager i oss alla där jag som make nu ställt em fråga direkt till IVA i Lund om en genomgång av vad Carina dog av när frågetecknen är alltför många för att kunna ligga orörda.

Varför sa man tilll både mig och andra anhöriga så gott som hela tiden i ca två månader oavsett vilken avdelning Carina låg på att man hade stora förhoppningar om att kunna lösa Carinas problem där värdena för Carinas kroppsfunktioner varje gång frågan ställdes pekade rakt uppåt rent possitivt ur medicinisk synvinkel och där man var övertygad om att lösningen självklart skulle hittas ända fram till dagen innan man helt plötsligt bestämde sig för att hon var så dålig så att även respiratorn skulle kopplas ifrån.

Varför fick Carina så pass STORA mängder Kortison och Antibiotika så gott som hela tiden dagligen hon var inlaggd där detta i sin tur med ytterligare annan medicin faktiskt förstörde fullt fungerande organ i Carinas kropp.

Varför sa man inte till mig som make och andra anhöriga förrän respiratorn var på vär ur att Carina eventuellt hade ådragit sig hjärnskador av syrebrist samt sjukdomstillståndet ihop med medicinieringen.Och varför skedde detta med en läkare som jag aldrig träffat på avdelningen IVA i Lund utan där jag fick ta detta besked helt plötsligt endast via telefon från denna kvinliga läkare i nästan samma stund som Carina som den mänskliga individ hon nu var höll på att avlida med en frånkopplad respirator med en samtidig maxdos lugnande.

Varför lät man Carina falla där axeln gick ur led på Infektionen 3 i Malmö när hon var lätt rörelsehindrad och endast förflyttade sig med hjälp av käpp eller rullator som Carina fick först efter fallet där en förvirrad Carina efter att ha tryckt på klockan och där ingen personal kom då begav sig ut i korridoren efter en tid något förvirrad för att fråga vilken avdelning hon låg på där en enligt Carina väldigt sur kvinna i personalen började skälla att Carina skulle hålla sig på sitt rum och inte dratta omkring i denna korridor.

Varför lät man henne ligga trots hennes reumatiska besvär utan någon form av mitella när axeln var på plats igen med en mycket svullen led där samma axel återigen på natten går ur led med extremt svåra smärtor återigen på Infektionen 3 i Malmö och där Carina då får vänta flera timmar igen på att få axeln på plats.Något som gjorde att Carina störtdök rent fysiskt f.o.m denna händelse.

Varför reagerade ingen i personalen förrän andra anhöriga slog larm och kallade på hjälp på Infektionen 3 i Malmö  när Carinas syresättning var nere på förtio (40) % där smärta och värk efter denna andra gång axeln gick ur led var påtaglig och efter denna uppmärksamhet först då från anhöriga på besök fick personalen att genast ge Carina syrgas.

Osv osv ...

Många frågor som sagt var där vi nu efter att kunna tänka lite klarare över hela ämnet vil ha svar från ansvariga där vi nu är allmänt förbryllade och där jag personligen är mer eller mindre förbannad rent ut sagt efter att ha läst mina egna rader och inser att något naturligtvis är tokfel i hela ärendet över allt som hände som slutligen ledde till att Carina somnade in med en stor mängd lugnande och sövande medicin.Visste man vad man gjorde eller man bara chansade hela tiden med samtiidgt lugnande ord till både Carina och anhöriga !?.

Fonzie Bulldog däremot tog ett lugnande bad i hela ärendet för att samtidigt bli av med lite skit i pälsen där jag upptäckte att han var påfallande lik en Gremlin.Så pass mycket så att det faktiskt var störande likt.

(Fonzie Bulldog i badet som Gremlins.Klicka på bilden för större version.)



... och jämför med originalets Gremlins nedan ... !?. :/



måndag 15 februari 2016

Efterlevande som det ibland borde översättas - Jag bryr mig faktiskt inte så mycket längre (ibland).

12/02/16 För det gör man inte ibland enligt egen erfarenhet när dagarna som passerar närmast uppfattas som en ren repris av tidigare dygn där funderingarna är desamma och hopplösheten i brist på att få tillbaka det som man förlorade ifråga om sin livspartner ibland oavsett ämne nästan ironiskt starkt likt en slägga på en stor glasruta mycket riktigt lämnar denna glasruta totalt krossad där rutan rent funktionsmässigt helt enkelt inte fungerar längre.För så känns det alltför ofta när lilla solstrålen försvann in i sin himmel och det som tidigare kunde spela en stor roll i livet numera rycks lite lätt på axlarna åt ibland.

Men jag känner mig inte särskilt depressiv som säkert många självutnämnda experter förmodligen rent psykologiskt triumferande skulle förklara det hela som även om saknaden är stor och förmodligen lär förbli så resterande liv som är kvar när jag faktiskt både kan skratta, känna glädje och bli allmänt förbannad precis som innan min lilla ängels bortgång åt diverse vardagsämnen både privat och på arbetsplatsen mm.Som tidigare med andra ord även om jag nu märker att kärnan och drivkraften är borta och man ibland bitvis påminner mer om en Zombie i TV serien The Walking Dead.Man rör på sig ibland men verkar inte riktigt begripa varför och vart.

Klandrar personligen bitvis fortfarande vården för att ha misslyckats kapitalt denna gång där Carina fick sätta livet till när hon bara bara blev sjukare och sjukare ju mer medicin de satte in.Gick ju faktiskt så pass långt så att man mot slutet förstört flera fungerande organ i kroppen med de mediciner som var tänkt att hjälpa henne och som nu istället visade sig stjälpa henne där man efteråt på denna intensiv i Lund verkade både smått förvirrade och allmänt förvånade över att ha gått bet på vad som egentligen hände i Carinas kropp där man trots detta ändå fortsatte med att fylla hennes lilla kropp med t ex kortison och antibiotika i olika former i så pass stora mängder så att man säkerligen skulle kunna driva en jumbojet några mil på detta om det fungerat som rent drivmedel.Men trots detta som sagt var så fortsatte man likt en blind höna med samma medicinering ända in till slutet där man inte riktigt verkade begripa vad Carinas SLE egentligen gjorde i hennes kropp under denna infektion som man samtidigt försökte bota.

Tro fan det att man blivit tvivlande till denna form av vård som annars brukar slå sig för bröstet rent mediamässigt och presentera den ena  mer suveräna upptäckten efter den andra i form av botemedel mot diverse sjukdomar när man idag samtidigt vet ytterst lite om botemedel mot t ex de flesta former ac Cancer, SLE ALS och så vidare.SLE drabbar ju en hel del svenska individer årligen och slår olika hårt med t ex svår ledvärk, förlamning eller förstörda njurar mm men kunskapen om att bota eller mildra denna sjukdom är nästan noll precis som med ALS.En sjukdom som Skånetjejerna Frida Ekberg, Emelie Johnsson och Minna Hylander säkert kan lämna intyg på att lösningar för denna ALS lyser med sin frånvaro trots att åren rullar på och sedermera blir till årtionden med oändligt av lidande för de drabbade och anhöriga.Pinsamt värre med andra ord om man ser till den medicinska forskningen i ämnet.

ALS - F.F.A.C Fight For A Cure - http://www.ffac.se/

Men bortsett från denna av för mig logiska bitterhet för alla de som nu drabbas av dessa dödliga sjukdomar med i det närmaste noll form av framsteg rent botemässigt så kan jag likväl trotts förlusten av min kärlek i detta liv tänka klart också mellan varven utan att leta efter lösningar som inte finns när avlidna nära och kära tyvärr inte reser sig upp igen från sitt döda tillstånd där de är obotligt borta oavsett medicin.Men jävligt förbannad blir jag däremot ändå när jag också inser bristerna i dagens sjukvård som jag som annhörig sett alltför många dåliga exempel på.

Som sagt var, bitterheten lär jag inte bli av med i ämnet i det första även om Fonzie Bulldog mellan varven verkar tycka att Carina i sin tur drog vinstlotten och slapp vara mer medicinskt experiment utan framgång i denna vårdapparat.Det kan jag hålla med på till fullo samtidigt som Fonzie jagar dagens första solljus som skiner in i bostaden i form av värmekälla till Fonzies svarta och smått tigerrandiga päls.




onsdag 10 februari 2016

Fonzie, den lille (underbare) fridstöraren.

10/02/16 Med pågående behandling av Fonzie för att få väck diverse smuts som samlas i dessa rakt uppåtstående Bat Man öron med flytande öronrens så är det ibland klart egendomligt hur Fonzie överhuvudtaget vet att det är dags för dagens behandling när man många gånger inte ens visat denna flaska för honom och han ändå strax innan mycket riktigt visar klart och tydligt att han inte är det minsta pigg på ännu en av dessa öronbehandlingar när man står med flaskan gömd i fickan för att eventuellt undvika alltför mycket stress hos Fonzie.Efteråt är det ju som vanligt himla skönt men under själva proceduren så verkar Fonzie mer eller mindre tycka att ett år på Alcatraz hade varit ett nog så bra alternativ.

För övrigt så var Fonzie aningen stökig i natt (enligt mig då och inte enligt Fonzie) när han for upp och ner mellan säng och golv med lite svårigheter i att bestämma sig för var det var bäst att tillbringa denna nattsömn.Något som inte blev bättre av att Pelle inte heller fick någon vidare nattsömn med diverse grubblerier över älsklingen Carinas bortgång där Fonzie då dessutom snarkade som bara en Fransk Bulldog kan göra mellan varven.Vilket då ledde till att Pelle varje gång Fonzie hamnade på sidan med extra mycket snarkande fick vända tillbaka Fonzie på mage igen för att överhuvudtaget höra vad man själv tänkte.

Och så där höll det på under några timmar mitt i natten där vi båda under en period blev så trötta på varandras beteende så att vi båda tog en paus från det hela när vi båda två blev sittandes på sängkanten med varsitt kex i munnen som någon form av nattfika stirrandes på varandra som om vi båda visste att ödet för stunden uppenbart inte alls ville att vi nu skulle få denna nattsömn som vi annars eftersträvade.

Nåja, det löste sig senare framåt småtimmarna när vi slockande som en utbränd vulkan i varsin ände på sängen ovetandes om vem som satte i sig det sista eftertraktade nattkexet när vi mot slutet tuggade ganska avigt och uppenbart inte hade kraft över för att diskutera detta vidare.Så kan det uppenbart gå när Pelle och en fransk bulldog vid namn Fonzie försöker lösa diverse konfrontationer rent för sent på dygnet där ingen verkar tycka att de är orsaken till den delvis uteblivna sömnen.



måndag 8 februari 2016

När livet bjuder upp till dans.

08/02/16 Eftersom Fonzie Bulldog och Pelle vistas på annan ort än den mer normala hemorten för stunden för att skingra tankarna pga allt det som hänt i och med lilla solstrålen Carinas bortgång så dyker det ändå ibland upp funderingar över vad som skett i fallet där jag minns att jag kontaktade Carinas huvudläkare / njurläkare i Malmö när Carina varit inlaggd en månad av de totalt två månader hon nu vistades på både Malmö och Lunds sjukhus sjukhus på en stor mängd olika avdelningar innan hon gick bort.

En läkare som enligt Carina själv medans hon var så pass bra så att hon själv kunde föra sin talan tydligen uteblev rent fysiskt efter en enda gång där denna läkare efter Carinas bortgång fortfarande efter fjorton dagar lyser med sin frånvaro hel och hållet och inte ens har bemödat sig med att beklaga sorgen efter Carinas bortgång.En läkare Carina för det mesta besökte eller talade med ca en gång var fjortonde dag de minst sista tio åren.

Naturligtvis så pass dåligt så att det bara för egen del är att beklaga hela denna mörka parodi i nämnda ämne där känslor och tankar kring den individ Carina nu var medans hon vandrade på denna jord tydligen inte var av någon större betydelse rent känslomässigt från vården om man ska uppfatta det hela rätt som man nu mycket riktigt upplever det när man inte ens orkar bemöda sig med minsta form av sympati från denna del av vården varken i varken tal eller skrift.

Inget att hänga upp sig på tydligen när mänsklig empati och vård i form av läkare mer än ofta visat sig vara en klart olycklig kombination.Man ser nämligen alltför sällan den drabbade individen bakom dessa olika sjukdomar när man försöker bota diverse elände viket då ibland mer liknar någon form av bilverkstad som den motornörd jag nu är där bilar som inte går att rädda till en rimlig kostnad får se sig förpassade till skroten istället utan någon större eftertänksamhet.Tyvärr så är det inte några skrotbilar i vården utan människor med tankar och funderingar där ingen forskning eller medicin i världen oavsett hur bra den än månde vara kan ersätta ren och skär empati mellan dessa männsikor oavsett om det handlar om patient eller vårdpersonal.

Men som sagt var, därför är det skönt att nu slippa se denna lilla solstråle vid namn Carina behöva plågas och kämpa mer med allt detta elände i form av sin grundsjudom SLE som sedan många år tillbaka även gjorde att hon fick en donerad njure av min egen mor.Timmar och år av ovsett om det var väntande på ett sjukhus eller i en telefon för besked är över för Carinas del där jag då och då ler lite ironiskt  över hela denna vårdapparat som ibland mer påminner om en turnerande cirkus där bara de som är tillräckligt tokiga eller verklighetsfrånvarande med tanke på alla besparningar som görs i vården fortfarande orkar utföra sina sysslor även om det kostar på både psykiskt och fysiskt bland de som nu ändå egangerar sig i sitt yrkasval på alla de plan som nu detta vårdarbete ofta kräver.Tummen upp för dessa.Resterande borde hänvisas till den tidigare nämnda turnerande cirkusen.

För övrigt så passade Fonzie Bulldog på med att få lite skit (vax) i öronen som då gör att Fonzie nu för stunden går på en enligt han själv skräckblandad behandling av öronrens för hundar som går att inhandla på valfritt apotek.En behandling som brukar fungera som så att varje gång denna lilla öronrensflaska plockas fram så är Fonzie Bulldog spårlöst försvunnen när denna flaska uppenbart enligt Fonzie själv är allt annat än rolig även om det efteråt äts tröstgodis av en Fonzie som vet precis hur man ska bära sig åt för att få så mycket medlidande som det bara tänkas går vilket han mer än gärna naturrligtvis får.LOL.

Over and Out för denna gång från Fonzie Bulldog och Pelle med lilla sosltrålen Carina i sin himmel.


Så beroende på dagens ämne där ingen förmodligen vill leva för evigt men alla väl vill leva för något så får dagens filmtips bli den suveräna, The Age of Adaline.






lördag 6 februari 2016

Alla dessa minnen.

06/02/16 Alla dessa minnen, tankar och funderingar som rusar fram i min hjärna mycket pga omständigheterna där jag ibland letar efter en förklaring till vad som sker och har skett i det som kallas för tillvaron i livet.Något som jag bitvis tar jag ganska lätt på för stunden i dessa frågor om ett liv som uppenbart kan avsluta allt man kände till på bråkdelen av en sekund utan den minsta förklaring till varför om man som anhörig till en avliden i sjukdom eller olycka mm inser att allt är föränderligt oavsett om vi sedan vill detta eller ej.Lite som att existera i något som passerade framför en som någon form av spelfilm där man var åskådare och fick en besynnerlig känsla av att inte längre höra hemma i denna värld som nu ändå utspelar sig framför ens ögon.Ungefär som när ett UFO gör ett kort stop i denna värld för att sedan försvinna lika snabbt som det dök upp.En klart orealistisk känsla med andra ord som gör sig påmind mellan varven och där man ibland måste andas ut och in som någon form av förprogrammerad maskin för att orka med tillvaron överhuvudtaget.En känsla av apati och hopplöshet som är bortom all logisk förklaring där man likt en skeppsbruten individ på ett stormande hav försöker klamra sig fast vid precis allt som kan hålla en flytande rent psykiskt om så bara för en liten stund till.

Och mitt i allt detta står då busfröet Fonzie Bulldog som den förträffliga inspirationskällan han nu är och ser ut som om han undrade varför husse i form av Pelle kanske beter sig aningen besynnerligt mellan varven när han ovanpå detta inte heller sett till lilla solstrålen Carina på en bra tid tillbaka.En Fonzie Bulldog som är en positiv länk mellan det som varit och det som är när Fonzie mycket riktigt var som en kylskåpsmagnet i Carinas vardag och inte lämnade henne för en sekund där han nu agerar stöttepelare i min vardag utan att förmodligen inte ha en minsta aning om detta.En liten Fransk Bulldog med personlighet så det både räcker och blir över där hans infall många gånger är både förvånande och upplyftande när han med stor förmodan helt klart vet sin plats och status i tillvaron beroende på hans fenomenala förmåga att kunna tala om vad han vill och när han vill detta på sitt eget hundspråk.Tro jag det att uttrycket, hunden är människans bäste vän har en stor dos av sanning i sig.

Carina fick mitt kors med sig runt halsen in i denna himmel som jag naturligtvis hoppas att hon hamnade i där jag idag lyckades hitta ett identiskt kors i en guldsmedsbutik.Ett kors som bildar en form av tillhörighet och identifikation mellan oss två där vi nu vistas på två helt skilda existensiella plan och där jag i en tro vill att dessa kors då ska bilda en osynlig bro mellan detta liv och det som eventuellt komma skall där nu lilla solstrålen Carina förhoppningsvis redan vandrar fram befriad från allt ont som plågade henne i detta liv.Kan ju tyckas vara en liten tröst men när denna tröst i form av dessa två kors på varsin plats om det vi kallar för livet för stunden är både större och längre än t ex Kinesiska Muren rent tankemässigt för mig själv så duger det nog så gott rent moraliskt för att orka med dagarna som kommer och går.

Är för den skull inte mer religiös än många andra skulle jag inbilla mig men när jag i detta liv lever i en värld som jag anser är allt annat än normal med oändligt av orättvisor och plågeri i form av krig, sjukdomar och andra orättvisor mm många gånger beroende på var i världen vi är födda till detta liv så är ju denna tro enligt min egen version en klar livboj i livet och har så varit sedan yngre år där detta nu inte dykt upp som någon form av akut tro som annars är vanligt förekommande i svårare stunder hos många i befolkningen.Så i morgon blir det ett besök i självaste kyrkan som jag inte besökt sedan vi gifte oss en gång i tiden där jag nu ska sitta och höra när man läser upp Carinas namn som en form av hyllning till denna fantastiska människa som vandrade vid min sida under alla dessa år.Något jag inte tänkt missa med andra ord även om det så skulle regna småspik hela dagen lång.

Over and Out för denna gång från Fonzie Bulldog och Pelle med Carina i sin himmel.