tisdag 26 januari 2016

Allt är slut.


(Dom sista sekunderna innan man valde att låta Carina få somna in pga sin svåra sjukdom som hon burit tappert på i ca förtio (40) år där kampen till sist blev för stor och Carina blev den ängel i himmelen som hon var för mig på denna jord.Vi möts igen.Det är ett löfte min lilla älskling.)





(Klicka på bilden nedan för större version och hylla Carina för den kamp hon förde när det var som tuffast.Jag hörde henne aldrig klaga även när det kunde se som mest hopplöst ut.Du är saknad för resten av mitt liv.)


26/01/16 Allt tog slut i det liv jag känner till dags datum och trettiofem år tillbaka.Min lilla älskling i form av Carina dog på Lunds intensiv under kvällen 25/01/16.Panik och kaos för stunden.Vänner och bekanta ringdes in för att dom skulle kunna ta ett sista farväl av Carina innan respiratorn kopplades bort när intensivvårdsläkare med njurläkare tagit beslutet att för många av Carinas organ tagit så stor skada av denna spökande infektion i hennes kropp ihop med hennes grundsjukdom SLE samtidigt som den medicin som var tänkt att hjälpa Carina i detta sjukdomstillstånd även förstörde andra organ i denna sjukdomskamp.Carina hade även ådragit sig en mindre hjärnskada pga alla de mediciner hon fått samt så hade hennes hjärta som hade förmaksflimmer medicinerats där andra delar av kroppen tagit skada av denna hjärtmedicin.

En naturligtvis väldigt bitter avslutning där personal dagen innan sagt att allt var på väg åt rätt håll och en strimma av hopp naturligtvis tändes där man då dagen efter som en smäll på käften strax efter att ha satt upp en bild på Fonzie framför Carina på personalens inrådan får reda på av annan personal i form av läkare att Carinas liv inte längre går att rädda och att man nu tagit beslutet att avsluta respiratorbehandlingen.När jag då frågar personal om man informerat Carina om tillståndet när man är av uppfattningen att hon kan höra vad som sägs blir svaret, NEJ !?.Och på frågan om hur då jag ska förklara detta för Carina att hennes tillstånd är så allvarligt så att man nu tagit detta beslut infinner sig en egendomlig tystnad som jag ju inbillat mig att man var lite vanare vid att hantera på denna intensivvård vilket man tydligen kände sig helt främmande för.                                                                                                                                                   Nog med tveksamma svar blir min egen tankegång då när Carina och jag diskuterat detta tidigare i livet om situationen en dag skulle infinna sig att en av oss befann sig i en hopplös situation kopplad till en maskin som höll oss vid liv när denna läkemedelsinnrättning i form av sjukhus och intensivvård uppenbart inte lyckades att få rätt på Carinas sjukdom i detta fall där jag då går fram och lutar mig fram över Carina och ger henne en kyss på pannan samtidigt som jag så logiskt som möjligt förklarar för Carina hur läget är och att hennes organ nu sviktar så pass gravt så att man bara ser en kvarvarande livsuppehållning som en plåga för henne och att man nu tagit detta beslut att låta henne få somna in.

Ord som jag kommer att få bära med mig resten av livet även om jag naturligtvis gjorde detta för Carinas eget bästa.Allt kopplas därefter ifrån och jag kramar om Carina samtidigt som hon drar sina sista andetag utan denna maskin och jag så lugnt jag bara kan med tårarna rinnandes nedför kinderna när hennes andning blir långsammare säger till henne att släppa taget om detta plågsamma slut till liv där jag lovar att ta hand om Fonzie Bulldog och andra mer privata livsförhållanden bara hon får frid i sin lilla kropp som nu kämpat i så många år med denna sjukdom.

Vi fick trettiofem (35) år ihop.Trettiofem år som jag inte ångrar en enda minut i detta liv och där saknaden efter denna fantastiska kvinna som var min fru för resten av det liv jag har kvar kommer att lämna ett stort tomt hål när denna saknad aldrig går att fylla.Min respekt för sjukvården har tyvärr däremot naggats lite i kanten när beskeden under denna resas gång varit helt upp och ner med olika besked beroende på vem man pratat med i denna sjukvård för stunden och på så vis i sin tur kastats mellan hopp och förtvivlan ibland på ett rent ut sagt bissart vis när Carina åkte mellan diverse avdelningar under dessa ca två månader i jakt på rätt hjälp som tyvärr aldrig dök upp denna gång.

Var inne en runda idag igen på eftermiddagen på detta sjukhus för att besöka och säga några sista ord till Carina innan begravningen där hon nu låg fint och prydligt med knäppta händer i ett litet rum med små ljus.Jag lovade och svor att ta hand om hennes favorithund Fonzie och i varje fall försöka sköta mig så gott det nu går utan vår ledstjärna i detta liv vid namn Carina.Lite sorgligt avslutades dagen med att en kvinnlig njurläkare på Lunds Centralsjukhus ringde upp mig för att fråga om jag som make med övriga anhöriga hade funderat på frågan vi tidigare fått från detta sjukhus om en obduktion av Carina för att verkligen kunna fastställa dödsorsaken och lära sig något.Något jag vänligt men bestämt tackade nej till när hon under 40 år lidit tillräckligt av sin sjukdom med mängder av undersökningar under dessa år och nu skulle få lämnas ifred när dom inte kunde rädda Carina medans hon levde.Det blev då rent tyst i andra änden på min telefon och denna läkare svarade då bara kort att, då vet jag det och tack för det innan hon slängde på luren !?.

Inte ett enda ord av sympati eller medkänsla med t ex att jag beklagar sorgen från denna läkare som aldrig borde ha haft med människor att göra överhuvudtaget.En vård och ett bemötande under en krisfylld period som jag inte önskar att någon ska behöva råka ut för där det ändå hände mig i detta fall.Däremot en stor heder till övrig personal som stöttade och lindrade så gott det nu gick de sista timmarna i Carinas liv. Så för stunden så känns det som om det var färdigskrivet här och där vi då får se om vi båda i form av Fonzie Bulldog och Pelle återvänder hit när tomrummet Carina lämnat efter sig är enormt och jag för stunden inte har en aning om hur jag ska fylla detta tomrum.Tack för alla dessa underbara år Carina och vi möts igen när tiden är inne.Sidan får därmed ligga kvar så länge det nu går om det kanske kan vara till någon tröst och information för andra i liknande situationer för det vet jag att även Carina hade velat.

Over and Out med vänliga hälsningar från Fonzie Bulldog och Pelle med lilla älsklingen Carina i sin himmel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar